Flytten

För ganska exakt en månad sedan körde vi det sista lasset upp till vårt lantställe. I samma veva ändrade vi folkbokföringsadress så nu är vi officiellt icke Stöckhölmare. I vanlig ordning inleds våra vistelser på landet med ett maraton av kroppsarbete. En eftersatt trädgård måste röjas upp, saker som trillat av husen under vintern måste åtgärdas (trä, glas etc) och i år tillkom även inredning av barnens rum av det mer arbetssamma slaget d.v.s. bygge av en vägg, montering av diverse hyllor samt införskaffande av två skrivbordsmöbler. Det tog en dryg vecka att få de sakerna på plats men därefter tillkom en del småfix av typen röja ner årets upplaga av rönnskog bakom huset. Men förutom lite mer interiört donande än vanligt känns det som en helt vanlig sommar, fast längre. Vi brukar ju sällan komma upp förrän i mitten av juli och att vara här redan till midsommar är lyx. Att dessutom komma hit utvilade och glada, inte som urlakade trasor med slutspurten på jobbet som en mörk skugga efter en, är lyx upphöjt till två. Men det mest fantastiska av allt är ändå det ni som följer mig på Insta kunnat bevittna nämligen hönsen.



Alltså, dessa små liv. Att ingen har berättat för mig förut (okej min konstnärliga ledare har berättat för mig men förutom henne) hur underbara de är? De är riktiga små charmtroll. Ovan är Jerry, en Hedemorakyckling på väg in i tonåren (typ). Ser ni hennes små dinosaurie-fötter? Jag kan berätta att när hon myser sådär i min dotters famn blir fötterna alldeles avslappnade och man kan liksom fläta fingrar med henne och gosa med de mjuka små torra trampdynorna som är alldeles varma. En stund senare la sig dottern ner i soffan och Jerry lade sin näbb mot hennes kind och andades sin lilla kycklingandedräkt mot min dotters hud så att min dotter började gråta av rörelse. Senare samma kväll (det här var första dagen vi började kela med dem), satt barnen med varsin höna i knät medan vi kollade på film och hönsen fick äta körsbär och popcorn.*

De är kort sagt helt ljuvliga och ytterligare en charmerande egenskap är att de inte kräver något underhåll att tala om. Jag byter vatten en gång om dagen, fyller eventuellt på med lite basfoder från Granngården (ja jag vet, man ska bulkköpa från någon bonde men i väntan på att jag skapat erforderliga kontakter kör vi på detta, vi har trots allt bara en handfull höns) och sopar bort lite spillning. Sen går de runt i sitt "panic room" (den innersta delen av hönshuset) eller i ladugården. Ibland vågar de sig ut på gräsmattan, men där vill jag bara att de ska vara om vi är där eftersom det varit en del rovfågelsattacker mot hönor i området på sistone och blotta tanken på att förlora Ben eller Jerry eller Svarten...jag klarar nästan inte av att tänka på det.



Frugal win hönor? Icke-existerande om du frågar mig. Nu har vi inte lagt några pengar på själva hönshuset eftersom vi inredde ett gammalt djur-rum i ladugården och använde existerande virke för att bygga innervägg. Okej jag köpte en rulle hönsnät eller två men det var ingen kostnad att tala om. Men själva hönorna (rasrena Hedemora) kostade 250kr/styck och värmelampa, vattenautomat, värmematta vattenautomat (till vintern) och ett par fodersäckar gick på en tusing. Men om man betänker att folk kan lägga det tiodubbla på en raskatt eller en hund och vi redan nu erfar denna euforiska lycka över de små förvirrade mysdjuren, är det värt varenda spänn, med eller utan ägg. Bara att se småttingarna arrangera "picknick" på gräsmattan med majs och vatten i små skålar (för att sedan mest springa kors och tvärs i jakt på hönorna) gör det värt det. Och känslan av att återföra djur in i en ladugård som gapat tom sedan tidigt 90-tal. Det är feng shui i dessa allra bästa form.

Att vara här, att kunna stövla runt på innergården osminkad med något fysiskt projekt på gång, allt medan himlen skiftar från klarblått till mulet tillbaka till klarblått, är en dröm jag haft sedan 30-årsåldern. Först var den diffus och overklig och jag slog alltid genast bort den. Det var "omöjligt", jag skulle aldrig lyckas med det, åtminstone inte medan barnen bodde hemma. Kanske att jag och min man kunde göra det någon gång som pensionärer. Det var mina tankar runt 30. Jag är tacksam för att jag inte redan då hittade MMM för det hade varit helt outhärdligt att gå och vänta in detta scenario under 13 år.** Jag känner mig emellertid tvingad att brasklappa att vi nu befinner oss i Sveriges Toscana a.k.a. Hälsingland sommartid och även en mulen dag ser från mitt skrivarfönster på plan två rätt inbjudande ut:


Kom igen i november när det kompakta mörkret lägger sig eller i mars när det snögloppar och barnen går i skolan och jag har tentaångest. Det är möjligt att vi tycker att det hela suger då. Fast det utesluter inte att vi tycker att det är toppen just nu. Återkommer om mer lantlif inom kort.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Ett tips är att ha oömma handdukar under hönorna, de är inte rumsrena.
** Å andra sidan hade jag nått fram betydligt snabbare om jag stött på MMM vid 30. Fast då hade han inte börjat skriva. Moment 22. 

22 kommentarer:

  1. Åh! Så underbart! Själv är jag uppvuxen i en by på landet. Minns inte att vintern kändes värre där än i stan, snarare tvärtom! Jag tänker att ni har ett fantastiskt år att se framemot, att få följa årstiderna på er gård!tur för oss att det blev en blogg! Angående inlägget för några dagar sedan, frön är definitivt sådda hos mig! Ha en skön sommar! /S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med! Vinter på landet är ljusår bättre än i stan. Framförallt för lugnet, att man slipper andras stress och ångest samt att man har låga förväntningar på vinterväglag etc så det blir ingen big deal om det är halt tex.

      Radera
    2. Verkligen? Vad glad jag blir över detta. Ett plus som jag identifierat sedan länge är brasorna. Att få elda brasa varje dag efter...vad jag nu gör. Hallå!! Glömde helt att berätta att jag kommit in på journalistutbildningen jag sökte i Sundsvall! Så om några andra av er råkar hamna på Mittuniversitetet i höst, hör av er så kan vi ses på campus!

      Radera
    3. Wohoo! Vad kul! Grattis!

      Radera
  2. Mitt hjärta smälter när jag läser om lyckan med barn och djur, i detta fallet hönorna. Det är underbara djur. Har varit sommarbarn på bondgård i rätt många år (uppvuxen i Stockholm på 70-talet) och vilken lycka det var. Att få sköta djur och hjälpa till med allt vad det innebär, tror jag är så bra för både kropp och själ.

    Idag kommer barnbarnen hit. 2-åringen avgudar vår hund, även om han i hennes ögon är stor som en häst. Hon ger godis, klappar och får läsa saga för honom. Och jag tror båda är lika lyckliga./Horsewood9

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gud så rart Horsewood9. "Båda är lika lyckliga". Det kan man dessvärre inte säga om vår lånekatt Elvis som igår tvingades till sagostund (delvis täckt av täcke) av 10-åringen. Han försökte hålla god min men jag hörde snarare än såg hur hans svans slog mot madrassen.

      Radera
  3. Underbart liv ni bygger där.

    Är du medveten om att dina höns är utmärkta trädgårdsarbete? Jag tipsar om uppfinningen "hönstraktor" http://lab.nybrukarna.se/honstraktor/

    Inte så dumt om det funkar.

    SvaraRadera
  4. @Frihetsgrader: Jag kollade in den där länken och det verkar väldigt avancerat. Vi kommer att ha max 6 höns så jag ser det mer som en spontant mini-hönstraktor när de får gå runt och burra runt i rabatterna. Det där de skriver om att det blir "månlandskap" om man låter dem vara på ett och samma ställe stämmer väl med vad jag sett hos de som har massor av höns i inhängnad. Jag hoppas att deras fåtal parat med rätt stor trädgård gör att vi slipper det.

    SvaraRadera
  5. Är det alltså permanent flytt? Kan ha missat tidigare inlägg!
    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Typ. Två år åtminstone, sen får vi se.

      Radera
    2. Wow, kul! :-) Lycka till med allt! Ska bli kul att se updates!
      /Arbetsplanen

      Radera
  6. Mysigt med höns. Väldigt lättskötta vad jag minns. Mockningen var inte så kul förstås. Men varför inte fler?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Brist på tillgång. De vi hade spanat in (Brahma) blev tagna av rovfåglar. Står i kö på fler Hedemora. Men blir nog max tre till, relaterat till mockningen.

      Radera
  7. Det är så mysigt med höns. Mina går fritt i hela trädgården och är så roliga att titta på

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst, de ger liv till stället. Mina har också börjat springa sådär gulligt som du beskrev på CampFI, med platta ryggar och näbben före. Antingen om de tror att det är majs på gång eller när de får någon sortsw kollektiv hönsnojja och tror att de är jagade av något elakt.

      Radera
  8. ”Jag är tacksam för att jag inte redan då hittade MMM för det hade varit helt outhärdligt att gå och vänta in detta scenario under 13 år”

    Jodå, hög igenkänning på detta!
    10 år kvar till fegvarianten med ips, tjänstepension och fet isk. Oklart om det är rätt väg dock.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rätt väg att bli FI alls eller att ta den säkra vägen?

      Radera
    2. Beror ju på massor av andra omständigheter också.
      Men den som lever får ser när det händer - fram tills dess dumpar jag så mycket som möjligt i isk’!
      Frun säger ”du kan ju inte sluta jobba”. Men hon kanske har fel och man kan lyckad sysselsätta sig med annat meningsfullt?

      Radera
  9. Ni fick snabbt pli på dessa höns - naturals!

    Gött att du kom in på skriveriet. Alles gut mao!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet, born to be hönsmamma. Jag blev ju också mycket kompetetivt triggad av din kollegas bilder.

      Radera
  10. Åh, höns. Jag har haft två hönsperioder ( några år åt gången ) i mitt liv och när ev någon förhoppning om ännu någon slags hönsperiod i mitt liv. Fantastiska "husdjur"!

    SvaraRadera
  11. Fan så fint, du lever min och många andras dröm. You did it!
    :)

    Kommer det något inlägg där du är lite övertydlig och visar budgeten, vad det kostade och allt sånt? För oss som vill försöka kopiera menar jag..

    SvaraRadera