Att leva i det lilla

Rubriken är en stöld från Karin Björkegren-Jones bok Ett stressfritt liv. Jag fortsätter ogenerat att saxa:

"Många av oss svenskar lever i överflöd, men har det gjort oss lyckligare? Nej, snarare mer stressade och mer utbrända, och så fort vi uppnått det vi eftersökte, det där målet, ja, då har vi snart ett nytt mål. Vi verkar aldrig bli riktigt nöjda. Man brukar ju säga att prylarna äger en och att ju mindre man äger desto bättre mår man. Så kanske är det bästa man kan göra för sin hälsa att faktiskt skala bort, ta bort, ge bort en del av överflödet för att förenkla livet." Karin Björkegren-Jones


Ibland när jag besöker ett burget villaområde i väns närhet brukar jag gå runt och insupa det materiella. Jag tittar på de välskötta fasaderna (som behöver målas om vart tionde år för bibehållet marknadsvärde), de imponerande takpartierna (som tycks avge ett löfte om att hålla sina ägare fast i ekorrhjulet for evva'n'evva), de stora gräsmattorna (som suger upp timmar, timmar, timmar under semesterhalvåret om du inkluderar maskrosorna), de uppallade båtarna (som kräver dito insatser inför och efter säsong), de två bilarna på uppfarten (don't get me started), barnens studsmatta (som jag har egen erfarenhet av behöver nytt nät/skydd etc. med jämna mellanrum och att då hitta ett i rätt storlek är ett litet meck), barnens övriga leksaker, cyklar, de vuxnas cyklar, kanske ett djur eller två, en flaggstång vars flagga ska hissas på vissa stipulerade dagar och mellan vissa tidsintervall men inte däremellan. Kommer du norröver får du addera minst en skoter och kanske en liten skördetröska vad vet jag. Lägg till det som finns inuti fastigheten (renoveringar, reparationer, inredningsshopping, inredningsreklamation, klädshopping, klädvård- reparation- reklamation- organisation- frustration, skönhetsvård dito osv. etc.) och du har en gift that keeps on taking for the rest of your life.

Any Heuw, inget skänker mig så stor tillfredsställelse som att efter en sådan utflykt komma hem till lägenheten och stänga dörren om mig, i trygg förvissning om att den enda "tomt" jag har att ta hand om är två balkonglådor som ska bytas på två gånger per år. Den enda "maskinpark" jag har att rodda med är våra cyklar, som vi kostar på service en gång om året i en närbelägen cykelbutik. End of story morning glory.*

Morning Glory [convolvulus]

Jo just det, jag har ju några plagg hängande i en garderob också, precis lagom många för att skyla min kropp inför de andra gångtrafikanterna på gatan och skulle jag bli bjuden på fancy party har jag min lilla svarta som default åker på och än så länge har ingen klagat öppet. Badrumsskåpet är mitt minimalistaltare med blott tio artiklar i bruk ink. tandkräm. Jag lägger kort sagt mycket lite tid på mina prylar.
"De människor som lever längst tror jag är människor som värdesatt en enklare livsstil. De vet varför de vill stiga upp ur sängen på morgonen och de fyller sina liv med kärlek och engagemang, med nyfikenhet, påhittighet och idogt arbete. De har hittat livets formel, och den fungerar. [...] Allt fler människor här i västvärlden har börjat ifrågasätta vår materialistiska livsstil. Kanske är det av oro för stundande sämre tider som vi vill bo mindre eller flytta ut på landet, men framför allt tror jag att vi inte vill känna oss ägda av saker. Vi vill leva smartare och mer miljövänligt. Vi värderar upplevelser framför prylar." Karin Björkegren-Jones
Att även svenne banan suktar efter upplevelser snarare än prylar är förvisso ingenting nytt, men då inbegriper det snarare resor, SPA-helger och krogshower. Jag menar på fullt allvar att min upplevelse av att äga en förmiddag i frihet är fullt lycklighetskompatibel med när jag fordom drog på dussincharter till random Kanarieö. Eller rättare sagt - mer sinnesfrid till den förstnämnda aktiviteten då chartern allt som oftast inbegrep ohemula mängder stress (flugit med tre barn varav två i blöjor någon gång?) i kombination med ett svidande antiklimax vid ankomst**. Att inte känna sig ägd av saker. Jag säger som Brad i ChooseFI podcast; kunde jag som enda ägodelar ha en resväska med kläder*** och en laptop och bo resten av mitt liv på hotell = bingo. 
"Att materialism har en negativ effekt på vår hälsa vet vi, men en studie från 2013 har visat att materialism har ännu en effekt på oss - nämligen att svåra händelser tenderar att bli ännu svårare om du är en materialistisk person. Om livet tar en oväntad vändning så kommer du att ha det svårare att ta igen dig från den motgången än vad en icke materialistisk person skulle ha." Karin Björkegren-Jones
Jag är lite nyfiken på vad ni tror om det sista textstycket. Kan det verkligen stämma och hur skulle det hänga ihop?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Lite smålögn faktiskt; jag har ju ett lantställe också men av någon anledning är det mycket mindre jobb med det än med vårt f.d. hus. Kanske för att jag lägger ribban på en lägre nivå samt att mina omtänksamma föräldrar lämnade över det i toppskick ink. omläggning tak, fasadreparation etc. 
**Antiklimax: Regn och kladdiga hamburgermenyer från 90-talet, ett dyrt och heligt löfte om att aldrig göra om liknande resor för att ett halvår senare boka en identisk resa.
*** En perfekt underhållen capsule förstås.

50 kommentarer:

  1. Jag tänker att det har att göra med vad man identifierar sig med. Identifierar man sig med prylar så kanske förlusten av inkomsten också förhoppningsvis medför en minskad möjlighet till materialism.

    När det gäller resor har jag noterat att folk släpar med sig ofantligt mycket grejer. Det är ofta man ser folk komma släpandes med gigantiska resväskor, vilket skulle göra mig ganska sur, eller 70 liters ryggsäckar plus dagsryggsäckar. En av de vanligaste kommentarerna jag får för min ryggsäck är hur lätt den är. Jag har 42 liter (plus 13 liter dagsryggsäck som jag alltid bär själv) så totalt 55 liter och en tygkasse med en veckas kläder plus lite vandringsprylar. Det verkar som folk släpar på mycket bra att ha prylar och barnfamiljer på ännu fler. Med tanke på att det mesta kan köpas på plats om det absolut behövs verkar det vara onödigt. Nu kanske någon tänker att det funkar som backpacker men numera reser jag nästan alltid bara med handbaggageväska plus handväska istället för som tidigare handbaggageväska, stor väska och handväska. Det ger en otrolig frihet att resa lätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev lite syftningsfel. Dvs. jag har totalt ca en veckas kläder i min ryggsäck.

      Radera
    2. "plus 13 liter dagsryggsäck som jag alltid bär själv" Så en sherpa bär 42-litaren?

      Radera
    3. Nej, men när du checkar in på hotell/vandrarhem och är en liten vek kvinna är det oftast en man som visar dig ditt rum och bär ditt bagage till rummet. :) Det händer aldrig att den kvinnliga personalen tar ryggsäcken, däremot kan de hjälpa till med tygkassen.

      Radera
  2. Jag tror absolut att svåra händelser får oss att omvärdera livet, oftast inbegriper det då också hur man lever och vad man lägger pengar på och vad som är viktigt.
    Hela min minimimalistiska resa (som fortfarande pågår) startade med en sjukskrivning för utbrändhet. Då började jag på allvar att rensa ut saker. Och vad skönt och läkande det var. Av naturliga skäl spenderade jag inga pengar heller (att gå och shoppa var omöjligt rent fysiskt och psykiskt, själva miljön) och insåg då hur lite pengar man klarar sig på.
    Har sett det även i min närhet, vid svåra händelser omvärderar många vad som är viktigt.
    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm fantastiskt. Det jag tycker är så spännande är dels att det ofta är utbrändhet/depression som får folk in på såväl minimalism som FI(RE). Men också att det genererar så många följdeffekter i form av minskad konsumtion (såklart), DIY, mer vego, ifrågasättande av # bilar, omtag relationer etc. Det är som ett nystan vars tråd man börjar dra i.

      Radera
  3. Nu glömmer du dock att du även har ett (stor?) hus och tomt i länet där Bollnäs ligger. Så du är kanske inte helt befriad även om jag också förstår känslan att slippa till vardags ta hand om allt krims krams i form av båt, bil, redskap osv. Ett av det mest onödiga måste vara båt, har beskådat båtägare över ett decennium och förundras hur de kan tycka det är värt vara ute till havs under 2-3veckor under sommaren om de ens lyckad tajma det svenska vädret. Kostnaden kan ligga uppemot 3000kr/tim om du inkluderar, värdeminskning, upptagning av båt, renoveringar, reparation, förvaring vinter, båtplats, försäkring, drivmedel (finns väl inga el än?). Ja fyfan, tänk vad dessa pengar kan göra i en indexfond? Para växer snabbare än hastigheten på Balder Liseberg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lärde mig segla förrförra sommaren men konstaterade att jag inte vill äga någon båt. Dels för att kostnaden ska kunna motiveras så skulle jag behöva tillbringa en stor del av min semester där, vilket inte är ett alternativ. Dels för att jag inte har någon lust att ägna mig åt allt underhåll etc.

      Sedan tycker jag att man ska vara öppen för att människor värderar olika sak annorlunda än en själv. Liseberg är ett utmärkt exempel på vad jag betraktar som slöseri på pengar.

      Radera
    2. @Avkastaren: Intressanta tankar om det där med kostnaden vs nyttjandet. MMM skrev ju om det för inte så längesedan. http://www.mrmoneymustache.com/2018/07/25/the-twenty-dollar-swim/

      @Plina: Tror också det är viktigt att vara öppen för att vi värderar olika här i livet. Ett problem med materialismen är ju att folk konsumerar utan att tänka efter vilken värde det har. Och det är väl inte så konstigt med tanke på hur marknadsföring och samhällsklimatet ser ut där vi definiera oss själva utifrån vår konsumtion. Vi köper oss en identitet reklamen säljer in.

      Radera
    3. @Avkastaren: Jo visst, huset (se asterisk ett), men det är ändå rätt avskalat med liten skogstomt och allt hyfsat nygjort. Det jag emellertid skulle vilja göra är att sätta solpanel men det är ju en engångsgrej plus att det inte kräver så mycket underhåll. Gillar self sufficiency-tanken. Angående båt tror jag att det är mycket emotionellt. Har man vuxit upp med båt och identifierar sig som en båtperson, då vill man nog äga. Som med hund.
      @Flow FI: Ett av mina absoluta favoritinlägg från MMM. Tänker ofta, ofta på det när jag spatserar runt i de fina villakvarteren. Hmm...fint lusthus. Price per sitting? Aaah...badtunna, how nice. Pris per bad? Låt mig skaffa ett femårskort på Sturebadet och jag kommer under.

      Radera
    4. @Plina: Instämmer, givetvis ska man vara öppen för att människor värderar olika saker. Jag ser inga problem att för den inbitna båtälskaren att denna lägger mycket pengar på just båtägande för det är dennes största intresse. Således kanske denna person också är ute med båten oavsett om det är blåser, regnar eller är sol. Denna person har förmodligen är hög nyttjandegrad som motiverar kostnaden.

      Majoriteten är dock inte som ovan, de är familjer som åker på Charter, har 2bilar, moped till barnen, sommarstuga samt en båt. Hur de ska hinna ha hög nyttjandegrad när de som grädde på moset även ska arbeta heltid ser jag som en omöjlighet.

      Radera
  4. Jag tror det finns ytterligare en del i materlismen och det är kopplat till funktionen. Bor man på landet tex så behöver man kanske en del verktyg och material för att sköta gården och sen platsen för att förvara dessa verktyg. Verktygen har ett syfte. Bokhyllan hemma i lägenheten med 200böcker du kanske läst hälften av och aldrig kommer läsa igen, saknar syfte. Det är lättare att titta på bokhyllan varje tag och känna sig låst av alla dessa böcker än att gå ut i förrådet och titta på trädgårdsverktygen och känna demonerna komma över en. Sen finns det också vad dessa ägodelar medför för ansvar, som att måla fasader och klippa gräs. När vi klipper gräset har våra grannar hunnit klippa sitt gräset 3ggr. Varför? Jag vet inte men de känner sig väl tvingade till att ha en golfgreen, medan vi. Not so much. Olika livsstilar medför sina för och nackdelar, det är lätt att titta på andras liv och se vad man själv inte skulle ha lätt att välja bort. Tror materlismen inte handlar om prylen i sig utan om sin relation till den prylen, och oftast har folk väldigt ogenomtänkta relationer till sina prylar. De äger saker de inte har användning för eller ser värdet i och då är det kanske inte så konstigt att det medför en viss ågren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Smög sig in ett "inte" på fel plats. Se vad man själv skulle ha lätt för att välja bort, skulle det vara.

      Radera
    2. "oftast har folk väldigt ogenomtänkta relationer till sina prylar." Kuddbrodyr coming up!

      Radera
    3. Precis. Syfte med sina ägodelar och att en nyttjar dem i tillräckligt hög grad tycker jag motiverar ägandet. "Låna ut" marknaden växer med Hygglo, Bilpooler osv som på ett mer organiserat sätt låter än hyra prylar. Det kommer nog dröja innan vi får se detta i stor utsträckning på landet men där finns nog redan en viss tendens att man lånar grejer av grannar då ofta det psykologiska avståndet är kort på landet medan det geografiska avståndet är längre. I stan är det tvärtom. Ett flerbostadshus med 60lägenheter men ingen känner ingen, i bästa fall säger någon "hej" i hissen.

      Radera
  5. Bor i hyreslägenhet och äger ingenting av större värde. Är trots det stressad över hyresmarknaden och hur den kommer att se ut i framtiden om den avregleras. För att det finns tvivelaktiga och penningkåta människor som bara har pengar och ägande framför ögonen. Det sägs att det skulle bli mera fart på bostadsmarknaden, kanske det men till vilket pris och hyror för oss som inte äger!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Landskrona lär ha rätt många hyresrätter (är helt fast i podden "Staden"). Enda orten där Svartenbrandt fick hyra, så stor är bristen på intressenter. Om det krisar får du komma upp till Bollnäs socken och bo i luffarrummet mot vissa prestationer i hönshuset.

      Radera
    2. Tack skall komma ihåg dit generösa erbjudande, i hönshuset, ska jag värpa blir det nog svårt. Att gå på luffen skulle jag kunna tänka mig.

      Radera
  6. Det verkar som att målet är att söka lycka och ett stressfritt liv. Tror inte på att vi bör sträva efter det där, att det kan garanteras av våra egna ansträngingar. Däremot kommer välstånd oss till skänks när våra prioriteringar är de rätta. Det betyder inte att vi automatiskt kan se vem som "lyckats", det beror på med vilka ögon man ser. Men genuin glädje, kärlek och frid som utstrålning, avslöjar alltid en människas riktning. Allt annat tyder på lönlös överansträngning för att nå missriktade mål. /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. I like. Du menar att istället för att jaga zen likt random produkt ska man hitta sitt mål och mening och resten hakar på?

      "Men genuin glädje, kärlek och frid som utstrålning, avslöjar alltid en människas riktning. Allt annat tyder på lönlös överansträngning för att nå missriktade mål." Äsch, jobbigt att få med detta på nästa kudde. Kanske gör jag en bricka istället.

      Radera
    2. Resten hakar på, just det. Dyker dock enbart upp på sin egen begäran och när och där man kanske minst anar det. Resten gör den verkliga festen. Men det där vet ju alla redan. /Eva

      Radera
  7. Tänkvärt. Tänker jag efter själv håller jag med - efter en viss nivå ger inte mer prylar ytterligare glädje. Personligen skulle jag kunna avvara bilen, men min bättre hälft håller inte med, så vi har (naturligtvis) en bil.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, man ska aldrig säga emot sin bättre hälft. (omman är man)

      Radera
  8. Jag håller med alla som skriver att det är viktigt att inse att olika personer värderar olika ting i livet. Kärnan kanske är vad @Flow-FI skriver "Tror materlismen inte handlar om prylen i sig utan om sin relation till den prylen, och oftast har folk väldigt ogenomtänkta relationer till sina prylar."

    Annars är jag själv väldigt inne på hur jag kan förenkla mitt liv. Jag är bra på vissa aspekter av det men usel på andra.

    När jag funderade på detta häromdagen insåg jag att det nog delvis beror på att mitt förenklingsprojekt har haft fel mål. Jag har skurit bort för att kunna hinna och orka att arbeta. Med denna insikt ska jag nu starta om med målet att skapa det goda livet för mig och mina närmaste.

    SvaraRadera
  9. "Med denna insikt ska jag nu starta om med målet att skapa det goda livet för mig och mina närmaste." Thrills going down mi spine. Och relaterar ltie till det Eva skriver ovan - om vi har ögonen på rätt boll kommer följdeffekter som ringarna på vattnet.

    SvaraRadera
  10. Haha, underbara villaområdesobservationer. Där andra, imponerade, ser dollartecken omge det materiella välståndet så ser du bara timmar som krävs för att bibehålla fasaden. Love it! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och dollartecken som krävs för att bibehålla fasaden.

      Radera
  11. Ja nu är ju det extremt men om man som jag sett på ett femtiotal avsnitt av hoarders, förvisso amerikanska sådan och förvisso kommersiell tv-produktion, så träder bilden fram att det i de allra flesta fall en dramatisk händelse i människans liv som fått människan att slå över från "konsument med hobby" till att maniskt samla det mesta som kommer i ens väg och är gratis. Oftast dödsfall av mor eller far, eller syskon men även ibland fått foten från jobbet.
    Nu invänder vän av ordning att nog är det skillnad mellan en amerikansk hoarder med fullt utvecklad psykisk sjukdom och en förorts-svenne-banan som har två bilar och suktar även efter en båt?
    Ja måhända men har ni varit med och röjt i någons dödsbo?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att 20- och 30-talisterna är/var hoarders är nog kopplat till världskrigen och att de växte upp under/i kölvattnet av hårda tider, i en formbar ålder.

      En sak som gör mig galen i hoarderprogrammen är att de inte - åtminstone inte i TV-klippet - talar ekonomi. När mamman med kraftig benstomme står och blickar ut över ett vardagsrum fullt med julgranspynt och börjar gråta är det inte för "de tusentals, tusentals dollar" hon bränt iväg på detta istället för att köpa sig lite frihet eller skaffa sig ett gymkort. Utan det är "tiden". Ja visst, värdelöst att ha lagt hundratals timmar på att köpa julpynt, men då fick hon åtminstone röra på sig. Det värsta är ju degen, och åverkan på våra resurser.

      Radera
    2. Jo men stålarna gick ju till att köpa prylarna som annonserats på tv av de som står bakom eller iallafall betalar för tv-programmet, det är ju defacto kommersiell tv-produktion. Så något annat var väl inte att vänta. Det skulle vara som att höra en politiker säga att "det här kan inte vi politiker lösa" alternativt "vi har gjort fel". Det kommer aldrig att hända

      Radera
    3. Fast det lirar ju inte med program som Lyxfällan. Där har jag f ö undrat över hur de så frikostigt bjussar på varumärkena när de bygger sina piles of shit, ex. tobaksmärken, läskedrycksmärken etc.

      Radera
  12. En fråga till FruEB, du som var i retailbranschen. Var förbi på parfymavdelningen i ett större varuhus och såg att alla parfymer, herr såväl som dam, var inlåsta bakom glasdörrar, det fanns inte ens prover man kunde fingra på. För något år sedan stod allt fritt framme.
    Känner du till vad det beror på, bakom lås, är det en utbredd "fingerfärdighet" bland allmänheten, eller är det månne en omsorg över de anställda och deras eventuella allergier som ligger bakom?
    Det kan ju knappast vara en försäljningsbefrämjande åtgärd att låsa in och göra varorna mer svårtillgängliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja inte är det allergi. Jag tror att man värnar marginalen och gjort någon form av pest/kolera-test där man kommit fram till att det är värt att ha prylarna bakom glas. Under en tids projektarbete hos en kedja blev tydligt hur man dagligdags hittade tomma kosmetikförpackningar runt om i butiksområdet. FOlk tar ett läppstift som de öppnar och lägger i väskan och låtsas som om de hade det med sig in. Emballagen gör de sig av med på mindre besökta avdelningar. Vi såg ofta emballage på avvägar.

      Radera
    2. Internethandeln har här alltså ytterligare en fördel i det som branschen väl brukar kalla "svinn" (har alltid undrat om det uttrycket kommer från svin)

      Förutom försumbart svinn har de alltså extremt billiga lagerlokaler ute i tjotahejti, personalen utför värdeskapande arbete under hela sin betalda arbetstid (jfr affär/butik där ca 50% av tiden består av uttråkad väntan på kunder/surfade/facebookande).
      Med ökande volym för internethandeln borde det finnas många som har goda eller mycket goda marginaler med tanke på hur mycket lägre kostnader de har.

      En sak jag funderat över hur det kommer sig att folk är inte verkar vara så speciellt priskänsliga när de är ute på byn med sina påsar, men att medsamma samma kunder kollar på internet så går de så gott som bara på priset (MSM: "prispress")?
      Fast enkla svaret kanske är att det är olika kunder/kundgrupper i de olika fallen?

      Radera
  13. Tänker att det kan ha att göra med att materialism får oss att lägga fokus utanför oss själva, vilket får oss att i mindre utsträckning utforska, undersöka & stärka vårt inre/våra känslomässiga färdigheter. En kris/svåra händelser handlar ju till stor del om det som händer inom oss & då riskerar vi stå otränade. Har också lagt märke till att FI & minimalism verkar följa i spåren av stress/utmattning & tänker att det är nog därför. I kris/sjukdom blir det kristallklart vad som är viktigt på riktigt. Så var det för mig & läser att jag delar upplevelsen med flera. Det är så oerhört lite vi egentligen behöver. ”I det lilla bor det stora” (Ernst). Sa till ungarna att när de flyttat ska vi bara ha rumsgranen med några julkulor som julpynt, svaret: ”tragiskt”, så avkommorna är inte fullt ut med på tåget ännu... /Värderad riktning

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men jaaaa rumsgran! Hade någon sagt till mig som tonåring att jag hade drömt om en sminkväska med fem saker hade även jag sagt tragiskt Hade någon sagt till mitt 30-åriga jag att jag inom ett decennium skulle trängta efter en minimalistetta med en säng, ett bord och en stol hade jag sagt tragiskt. Life does this to us. Det är därför jag menar att minimalism är en åldersfråga. Sent ska svennen bananen vakna. Men när vi väl gör det måste vi blogga om det.

      Radera
    2. Detta att materialism "får oss att i mindre utsträckning utforska, undersöka & stärka vårt inre/våra känslomässiga färdigheter" är verkligen en sanning som sällan uttalas. Det flesta problem i samhället, liksom hos oss själva, står att finna här. Bristen på emotionell mognad bidrar till ytlighet och avskärmar det rationella tänkandet från kontakt med intellektet, som får mycket av sin näring från djupare självinsikt.

      Tänker närmast på intervjun med Jordan Peterson i Skavlan. Varken Skavlan eller gäster kunde möta JP eftersom de varken intellektuellt eller emotionellt befann sig ens i närheten av hans nivå. Självklart blir han missuppfattad och därmed missbedömd. Men en omogen person förstår inte ens att han eller hon inte förstår. Farligt! Om man inte vet hur något fungerar, när ska man då förstå när något slutat att fungera? /Eva

      Radera
    3. En vanlig gran man har inomhus tex i vardagsrummet och klär till jul, dvs en julgran, det vet jag vad det är. Men vad är en rumsgran? Är det någon speciell sort/art eller är det kanske en gran man har inomhus året runt som typ ett bonsaiträd?

      Radera
    4. @Anonym 17:28 "Rumsgran", jag tänkte "bordsgran" men jag kanske drog förhastade wishful thinking-slutsatser...

      @Eva: Jag såg inte intervjun men förstod att det var nationell skämskudde vid flera tillfällen av feedbacksessionen. Exempelvis när en av våra partiledare efter Petersons sammanfattande genomgång av vissa forskningsrön lägger huvudet på sned och säger något i stil med "Then we don't agree becås I think män änd wimen are equal". Precis som du säger, då har hen inte särskilt stor intellektuell mognad men olyckligtvis heller inte kapacitet nog att förstå det eftersom man då kanske vill undvika att ge feedback som får en att framstå som en femteklassare. Har de inte folk till sånt inom partiet, som kan preppa partiledarna inför dylika framträdanden? Å andra sidan vann hon nog många poäng hos publiken som fattar lika lite som hon. Säger jag som inte ens såg intervjun men ändå är bergsäker på min sak haha.

      Radera
    5. "Har de inte folk till sånt inom partiet, som kan preppa partiledarna inför dylika framträdanden?"

      Ja, det är precis vad just C har - Martin Ådahl, chefsekonomen. Har pluggat filosofi med den killen när det begav sig och attans vad intelligent och skarp människa! Fattar inte att inte han är partiledaren istället. Men det kan bero på att han är för mänsklig och människotillvänd. När jag mött honom på stan flera gånger finns inte ett spår av överlägsenhet eller snobbism utan kramar om en på gatan helt spontant och ställer personliga frågor, möter en som vore man på samma nivå som han. Alltför mänsklig, ödmjuk och enkel för att bli partiledare alltså. Men precis den typen av ledare folk nog helst vill ha.../Eva

      Radera
  14. Hmmm, aldrig tänkt att det är en åldersfråga men det är ju sant, livet händer & det gör något med oss.
    Har inte sett intervjun, Eva, vet att det varit lite rabalder runt honom men är ej insatt. Spontan tanke: hjälper han till att göra sina tankar tillgängliga? Jag vet inte men ibland kan jag uppleva att en del vill hålla sig ”lite ovanför”/se ner på andra. (Vet som sagt ingenting om honom så kan ju vara helt ute & cykla).
    Anonym, finns kanske flera varianter (har inte koll) men vi har bara en liten gran (krukväxtstorlek) året om inne, mycket trivsamt! Finns på blomaffärer /Värderad riktning

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jordan Peterson framstår som allt annat än en person som vill hålla sig lite ovanför andra. Tvärtom framstår han som väldigt ödmjuk om än, med svenska mått, aningen obekvämt rak och tydlig med sina ståndpunkter. (Det är nog på grund av detta osvenska sätt han rört upp känslor och fördomar, han bryr sig inte om vad som är gångbart att säga i svensk kontext...) Han är väldigt engagerad i att påverka vanliga människor så att de gör något meningsfullt med sitt liv. Han är klinisk psykolog, så engagemanget för den enskilda människans utveckling är hans fokus. Främst verkar yngre män uppmärksamma honom. Först på senare år har han blivit en kändis och talar till en större krets människor. Kolla här om du är intresserad: https://jordanbpeterson.com/ /Eva

      Radera
    2. Eva, blev nyfiken & såg Skavlan! Förstår nu din kommentar (skämskudde...) Tack för ny kunskap :-) /Värderad riktning

      Radera
  15. Man borde kanske testa att springa genom bostadsområdet i gula kläder och blommor och vinka åt grannarna innan man dissar det, men jag är rätt säker på att det inte är min typ av terapi.

    " Nej, snarare mer stressade och mer utbrända, och så fort vi uppnått det vi eftersökte, det där målet, ja, då har vi snart ett nytt mål. Vi verkar aldrig bli riktigt nöjda. "

    Jag ser det som naturlig drift att vilja utvecklas och få bekräftelse. En psykolog sa ungefär att våra hjärnor inte vet vad nöjd är. Om vi bara sitter still för länge så börjar den leta efter faror. Att då säga att människor istället för att försöka få det bättre materiellt och socialt ska sitta still och inse vad bra de har det känns inte så vettigt. Det måste väl till nåt som ersätter, nte att vara mindre och mindre aktiv?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller faktiskt med. Det här inlägget gav mig en viktig insikt och det mkt tack vare Evas kommentar ovan. Bättre fokusera på det passionerade målet än att nå zen och sen det glimrande frasen: "Men genuin glädje, kärlek och frid som utstrålning, avslöjar alltid en människas riktning. Allt annat tyder på lönlös överansträngning för att nå missriktade mål." Fast här måste du dessvärre ta på dig gula kläder Kaktus för att alla ska förstå att det är frid och kärlek du utstrålar.

      Radera
  16. Jag borde inte skriva inlägg när jag har sockerdipp.

    SvaraRadera
  17. Oj, vad lätt det är försöka "keeping up with the Joneses" (jämföra sig med grannar), men det är så sant som det är sagt här: Ju mer saker man har, desto mer pengar och arbete krävs det. Det blir sakerna som äger dig.

    Angående 20- och 30-talister så skulle jag inte kalla dem för "hoarders". Snarare personer som har väldigt svårt att göra sig av med saker (som man köpt och ärvt). Själv har jag så svårt för sådana överlastade hem där man inte ser träden (eller sakerna) för bara skog. Men jag tror många i den generationen vill ha det så. Själv föredrar jag att ha endast några enstaka vackra ting omkring mig.

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant. De är inte bulimiska i det amerikanska bemärkelsen, bara som flugpapper när ett objekt väl funnit sin väg in i deras territorium. "Själv föredrar jag att ha endast några enstaka vackra ting omkring mig." Det finns något magiskt i det sparsmakade. Man kan ta nästan det mest ornamenterade objekt och ställa det i ensamt ståt i en avskalad miljö och det blir vackert. Som en växt på ett side board. Men femton växter i ett fönster (särskilt om de har ett lager damm) blir sunkigt. Det märkliga är att detta går att applicera på nästan vilka objekt som helst.

      Radera