Framtidsfeministen på Expressen TV

IGMR tipsade om det här klippet med Sandra Borbon från Framtidsfeministen. Jag håller med IGMR om att det är ett bra klipp och Sandra är saklig och lyckas få in mycket information på sju minuter. Det verkar som att begreppet FIRE börjar bli mer etablerat och motsatt vad åtminstone jag trodde verkar det funka - åtminstone dessa reportrar kunde förhålla sig till akronymen utan att hemfalla åt "vad-skulle-hända"-retorik.


MEN. Runt 05:40 in i klippet händer någe som får det att krylla sig i min själ, "programledarna" eller vad man nu kallar webb-TV-folk, entrar complainypantsyingfältet. Jag stannar till vid två påståenden och jag behöver, på riktigt, er hjälp att förstå hur jag ska förhålla mig till dem.

"Kan vem som helst göra det här, jag menar löner det är ju...skiljer sig ju väldigt vad man tjänar i Sverige?"

Jag skulle nog påstå det motsatta - att vi i Sverige på grund av vårt utbyggda sociala skyddsnät som är en blessing för vårt välmående såväl fysiskt som psykosocialt men som onekligen köstar lite pengar, gör att man faktiskt inte märker sådär avgrundsstor skillnad om man går från att tjäna - säg 40 000 kronor i månaden till 30 000 kronor i månaden. Och 30 000 kronor i månaden är vad en heltidsarbetande svenne banan i regel tjänar, oavsett om du jobbar som förman på lager eller är nyutexad controller från Handels. Sen har vi iofs en del som tjänar multum, jag är inte tappad bakom en vagn, men jag menar mer generellt. I USA är det ju en annan femma där man har en stor spread både mellan låg- och höginkomsttagare men också inom medelklassen. Jag skulle påstå att de flesta runt omkring mig får ut ungefär samma peng, plus minus femtusen i månaden. Upplever du detsamma eller lever jag i en bubbelibubbla?

"Du har ju gjort reella [eller rejäla, jag hör inte vad hon säger] förändringar. Billigare boende, du går inte ut och äter på restaurang...det är inte så många som har råd med det i och för sig men..."

Hallå stopp! Backa bandet! "Inte så många som har råd med det". Låt mig googla forska i ämnet. Så, nu har jag forskat och hittade följande passus från en rapport om restaurangbranschen i Sverige:

"Den privata restaurangkonsumtionen i Sverige har ökat från 10 miljarder kronor 1980 till nästan 110 miljarder kronor 2016, en ökning med 1 000 procent."

Nejmen tusen procent är ju inte så mycket, man kan säga att svensken i gemen sitter mest hemma och slevar i sig korngröt och lagar raggsockor om kvällarna. Och de där människorna som sitter och jäser ute på serveringarna om somrarna, det måste ju vara norska turister med oljepenningar.




Vasa restaurangrapport? Är turismen bara en liten del av de monstruösa ökningstalen för restaurangbranschen i Sverige?

"Svenska folkets köpkraft ökar dessutom succesivt när vi blir allt produktivare. Ju rikare vi blir och ju fler av de basala konsumtionsbehoven som är tillfredsställda så gynnas konsumtion av den typen av tjänster som restaurangtjänster är."

Aha så du menar att svenne banan har gott om konsumtionsutrymme men av olika skäl - status & lathet varandes två - väljer att lägga detta utrymme på att sitta och äta utemat och handla Kinaplast framför att bygga framtida frihet och lite slack i en annalkande gigekonomi? Och att anledningen till att programportörerna på Expressen TV säger att det är "provocerande" att höra någon som Sandra Bourbon tala om sparande inte har att göra med att åsyftade människor har för lite pengar för att kunna spara utan att de snarare ogärna vill höra talas om någon som olikt dem motstår marknadsförarnas lockrop och med det aktivt avstår långsiktig life engineering? Ja, så kan det kanske vara. Vet ej, jag kanske lever i en bubbla även där för jag upplever nog att de flesta omkring mig - FIRE:s undantagna - går ut på lokal både en och två gånger per månad, kryddat med både en och två uteluncher per vecka och kanske till och med en handfull take-aways när vardagslogistiken känns för tung.

Hjälp mig läsare, jag menar det, för jag är medveten om att jag ibland omger mig med fancy pansy människor som kommit en bit i karriären och således lever ett liv på molnfri höjd med gott om konsumtionsutrymme:

1) Upplever du att vi har stora skillnader i vad vi plockar ut per månad om man ser på befolkningen i stort? Det vill säga, har vi väsensskilda förutsättningar till sparande, om vi försöker kapa extremerna både uppåt (Kamprad) och nedåt (utförsäkrad person)?
2) Äter inte svenne banan ute?

Mvh/
FruEfficientBadass

42 kommentarer:

  1. På A svarar jag ja. Det ä stor skillnad. Jag som akademiker hade mer pengar netto varje månad på en 80% tjänst än vad min kompis som är undersköterska hade i bruttolön. Så klart att det ä skillnad. Men en del som man kanske tror inte har så hög lön tjänar mer än jag.. byggnadsarbetare är några som kan tjäna rätt bra lön.

    På B svarar jag också ja. Tar ovanstående undersköterska som exempel. Trots en lägre lön än jag åt de ofta ut, eller fikade ute och la tycker jag alldeles för mycket pengar på det

    Själv hade jag en väldigt frugal nöjeshelg då jag i lördags var på klädbytesdag och sen på vårfest i färgaffären där de bjöd på korv, så två tjockkorvar blev dagens gratislunch. Måndagen vankades det god lunch på restaurangskolan så till det facila priset av 60 kr åt jag en supergod lammstek med alla tillbehör plus efterrätt. Igår kväll var jag påmatt gratis evenemang i min lilla stad där de både bjöd på mat, bubbel och förelösning om inredning. Och som om inte det var nog nosade jag upp att kyrkan i måndags hade bjudit en Tareq Taylor till en gratis föreläsning. Vilken underbar människa. Alldeles varm i hjärtat åkte jag hem efter två fantastiska timmar. Livet kan innehålla massor med guldkorn som kostar nada, eller nästan nada

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint beskrivet om dina gratisaktiviteter! Jag måste bli bättre på detta. Såg att återvinningsstationen på landet frestade med körv och gratis kompostjord men dessvärre är vi inte där i helgen. Nästa år tar jag elcykeln dit med spade och allt.

      Radera
  2. Du har så rätt i dina spaningar. Sedan påverkar mänskliga rättigheter (eller iallafall socialt accepterade bortförklaringar) såsom minst två utlandsresor på år, en rejäl krogrunda per vecka och chansen att spela bort sin tid och sina pengar på något superdupercasino. Sedan finns det ett stort antal som kämpar som svin för att få vardagen att gå ihop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dito d.v.s. jag köper allt du säger ink sista meningen. Det jag tycker är anmärkningsvärt är emellertid att media i princip undantagslöst utgår från fall som tangerar worst case scenario - undersköterskan i ansis exempel eller den "ensamstående [insert vald reporters upplevda offer-befattning] med x antal barn" som någon sorts regel, när Sverige i själva verket kryllar av välmående medelklass (annar shade vi inte kunnat snitta 30 600 kr i bruttolön) som borde kunna göra en diskussion kring långsiktigt sparande möjligt utan allt för stora åthävor. Reportern hade till exempel kunnat uttrycka sig: "Du skippade krogbesök som ett sätt att öka ditt sparutrymme. Nu finns det ju en och annan som inte går på krogen redan idag, men för det stora flertalet är det här ju en framkomlig väg."

      Radera
  3. Ja, jag ser stora ändå hyfsat stora skillnader. Exempel: min mamma tandsköterskan plockar ut 18.000 efter skatt jämfört med min syster med akademisk skolning som plockar ut 30.000 efter skatt. Mina nya kollegor (personliga assistenter) plockar ut drygt 16-17.000 efter skatt till skillnad från mina gamla kollegor (grundutbildade sjuksköterskor) som plockade i snitt 24.000 efter skatt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo okej det var rätt stora skillnader så där belyser du min bubbla där i princip alla plockar ut någonstans mellan gissningsvis 29 och 33. Om man ser det rent spartekniskt har emellertid mina vänner i regel minst tre års utbildning med tillhörande CSN-skuld som i regel hänger kvar till ungefär nu i ålder (minskat sparutrymme cirka 2 000 kr/mån på grund av avbetalningsplan) samt tre-fem år av studier då de varken kunnat spara in pengar eller pensionspoäng.

      Radera
  4. Ja det där med löner är inte så lätt men om man bortser från de jobb som är i offentliga sektorn och som det ej behövs högskoleutbildning till så är "runt 30" en bra grundstolpe om vi pratar bruttolöner.

    Offentliga sektorn är ett kapitel för sig där utbildning inte lönar sig medans ej högskoleutbildade yrken inte tjänar så värst dåligt. Industrijobb tjänar mkt bra oavsett vad du gör. Några exempel från vårat län i Småland:

    SSK 4 år: 26400 kr
    USK 3 år: 24550 kr
    Städare 4 år: 23500 kr

    Sen några andra jag känner:
    Vaktmästare 25 år: 24300 kr
    Programmerare: 10 år statlig : 33000 kr
    IT-konsult 20 år 45000 kr
    Montör tillv. industri 8 år: 29000 kr

    Folk som jobbar inom handel och restaurang verkar tjäna ganska dåligt, tillsammans med högutbildat folk inom det offentliga medans privata sektorns tjänstemän oftast har hyggliga löner som motsvarar deras utbildning och erfarenhet.

    Sen är ju inte lönen allt utan man får ju titta på vilket "slit" som behövs. T.ex. min kompis den statliga programmeraren lever ett väldigt lugnt liv på jobbet med mycket fika och aldrig någon stress, medans SSK:an mer eller mindre kollapsar efter jobbet.

    Dock, jag vågar nog sticka ut hakan och säga att alla kan spara något, om det än bara är en hundralapp. För många ensamstående som är tidigt i karriären och som har en bit kvar till de där 30" brukar bostadskostnaden äta upp en stor del av lönen, speciellt i storstäderna. Men allt eftersom borde det gå att spara mer och mer. För oss gjorde största skillnaden när vi slog ihop våra ekonomier, nu tjänar vi tillsammans ca 50" netto och kan spara en stor del av detta. Hade jag varit själv hade det varit betydligt knepigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är inte 4 år lite ungt för en sjuksköterska?

      Radera
    2. Haha alltså det är antal års erfarenhet i yrket, inte hur gammal personen i fråga är... finns nog inte så många 3-åriga USK:or heller ;)

      Radera
  5. Exakt. Alla kan spara något. Visst finns det löneskillnader men det är mindre än i många andra länder (framför allt om man ser på dem som jobbar). Och, oj vad folk går ut och äter, i alla fall i Tjockhult. Fullt på varenda ställe, och på de mer populära haken går det inte ens att boka bord. Dessutom cyklar det matbud kors och tvärs. Jag tror att många låter pengarna rinna iväg på fika, hämtmat, e-handel av diverse saker man inte behöver mm (se godtyckligt avsnitt av Lyxfällan).
    Äter själv ute ett par gånger i månaden för att vi älskar god mat och har det som intresse. Däremot har vi nästan slutat med uteluncher och småfika och lagar god mat från råvaror i säsong (shit vad präktigt det lät). Det är en god cirkel: Spara mer, upptäck att livskvalitén inte sjunker, spara lite till,...

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Dessutom cyklar det matbud kors och tvärs". Ett obegripligt fenomen. Ibland när jag står i kön på MacDo ser jag Foodora-killarna sitta på rad för att hämta av en order. På MacDonald's? Om du bor i en storstad och inte orkar masa dig ner till MacDonald's har du problem. Eller som MMM skulle sagt: Want a bedpan with that?

      Radera
  6. Klart att alla kan spara mer, eller ja de flesta iaf. Allra säkrast bland som som gnäller mest om hur dåligt det är. Mitt favoritexempel är Ullaredsshopparna eller Lyxfällangänget!

    Det handlar, som MMM också säger, mycket om utgifterna och inte enbart om inkomsterna.

    Åter till Lyxfällan som är motsatsen till vad "vi" gör här, blir inte Magnus Hedberg mer o mer förbannad på deltagarna varje gång?

    Lön igen, finns massor med stats på SCB och även Unionen, och där har jag själv kolla lite. För "ordermottagare" skiljer sig lönen rejält.
    Sett till hela riket är det för folk runt 35 år lägst 26000 och högst 32950, en skillnad på 6950kr per månad. (sauce: Unionen lönestat 2018, ALS_30) Sen gör ju inte alla dessa människor exakt samma jobb, bor på samma ställen osv. Men för individen är skillnaden stor och sparkvoten såklart. Däremot kan alla påverka sina utgifter.

    Offerkoftan ska av så att folk inser hur bra dom har det och vad man (hen?) själv kan påverka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja stora regionala skillnader såklart. Å andra sidan är det i regel dyrare att leva i storstäderna på grund av bostadspriserna. Men inte alltd, beror på hur stort ego man har. Borbon flyttade ju ut i förorten.

      "Offerkoftan ska av så att folk inser hur bra dom har det och vad man (hen?) själv kan påverka!" Jamen visst, det är ju detta som är min poäng snarare än att kasta skit på en enskild programmoporter - genom att servera ursäkten för folk redan på förhand undergrävs deras chanser att göra varaktig och hållbar förändring i deras liv.

      Radera
  7. En viss 16-åring jag känner har bevis för att vanligt folk äter mer ute nu än t ex när jag var ung på 80-talet. I 16-åringens klass brukar flera köpa sig en lyxig kaffe för 60 (!) kronor varje fredag för att fira att veckan är över. 16-åringen rapporterar också, chockat, om hur det går till på fiket där hon jobbar på lördagarna: "Det kommer vanliga familjer och så får barnen välja var sin vuxenmacka OCH varsin stor läsk OCH varsin kaka. Och så petar de lite i maten och föräldrarna tar inte MED maten hem utan bara lämnar. Hur mycket pengar har folk egentligen, typ?"
    Hur ofta åt jag själv på restaurang som barn/ungdom? Jo, när familjen var på resa kunde det hända att man var tvungen att ta en grillkorv eller en omelett på Domusrestaurangen i Kalix.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha jag hör nog vilken Åsa det är som talar. Eller för att gå tillbaka ett par generationer och din mormors berättelse om den lilla pojken som vevade runt med sitt avgnagda köttben i vattenskålen i hopp om att den skulle bli soppa, "men nästa morgon, så var han död...". Jag har återberättat den cirka tio gånger nu, inte för att raljera över den stackars lilla pojken i 20-talets Finland utan för att belysa att din mormor värnade om att ge sina barn bra mat med mycket fettränder, medan vi låter våra ungar gå in på fik och välja mat för stora pengar som sedan slängs. Ur led!

      Radera
    2. Åh, restaurang när man var liten. Någon gång per år när morfar bjöd (vilken höjdpunkt). Och grillkorv på Esso Motorhotell i Eskilstuna på bilsemestern. Jag har för mig att man tryckte på en knapp på menyn. Och att de serverades med pommes frites, ett salladsblad och kanske en tomat. Det var tider det!

      Magnus

      Radera
    3. Oj, restaurangbesöken som barn, vilka minnen av lyx! Några under husvagnssemestrarna söderut och så alla besöken på Max i Piteå en eller två gånger om året. Delat skrovmål med ett syskon förstås. Varit mycket i Kalix också, men aldrig fått förmånen att äta på Domus där. Vid långa resvägar var de brakmiddag/brakfrukost innan avresa som gällde och sedan matsäck att äta i bilen eller på rastplats.

      Dessa 80-talets rastplatser var rena äventyret. Så mycket roligt man kunde hitta där av småmynt och tomburkar som jag och brorsan pantade och fick 25 öre styck för. Och för tomflaskorna hela 60 öre! Det betalade sommarglassarna. Rastplatserna var dock bokstavligen skitiga, ofta fulla av skräp och gammalt använt toapapper bland buskarna.
      /Eva

      Radera
    4. Vilken Pandoras box Åsa öppnade där!

      Radera
  8. Jag får ut 30, inneboende 35, partner 35, vi är mellan 38-48 ålder, inga barn, Sthlm. Väljer att inte driva min enskilda firma i år då allt över 480 000 ändå skattas bort. Funderar på om jag ska starta AB, eller ta det lugn och softa istället.

    Jag undviker mat ute pga endo+nya sparfilosofin. Äter ute som jag betalar själv kanske en gång månaden och då nån slags lunch.
    Dessvärre ingår diverse utemat med jobbet, men får ofta ont efter så inte min favorit.

    Min partner äter ute en gång veckan hobbygruppen. Billigt.

    Inneboende äter lunch ute jobbet, sen gärna Foodora eller likn, men blir lite middagar vänner/kollegor också.

    Tror våra löner är högre än genomsnittet, antagligen för att vi jobbar Sthlm.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Skrev fel, den nedre skiktgränsen är 490 700 kr. Kanske jag driver företaget lite, men kommer då köpa tillräckligt mycket saker jag kan momsa bort..

      Radera
    2. Hade jag haft de förutsättningarna (att slå i 490tkr) hade jag drivit företag så att tygen sprack. Är det konsultverksamhet och kan du vara geografiskt mobil?

      Radera
    3. Anställningen är 480 000 per år, 40 000 månaden, ut ca 30 000. Företaget skulle jag kunna jobba upp med omsättning 1,5 mkr per år, men lägger mig på 200 000 för att det inte ska vara alltför betungande. Samtidigt kanske man ska ta det lugnare, mindre stress, nu med sjukdomar och allt, även om tyvärr min enda hobby egentligen är att jobba. Tycker det är rätt kul alltså, och sen känner jag mig sådär äckligt nöjd med mig själv när jag drar in mest i familjen. Å andra sidan fick min partner bra löneförhöjning nu, låg på ca 30 000 netto innan och nu 35 000, så kanske ska ta ett steg tillbaka och inte känna jag måste vara den som drar in mest. Det är nån psykologisk grej för mig. Tänker samtidigt, jag drar in 30 000, inneboende är ca 6000, mina aktieutdelningar kanske motsvarar 4000 så då drar jag ju egentligen in 40 000 och inga 30 000. Beroende på hur man vrider på det där. Lägenheten är min, då kanske inneboendepengar också är "mina" även om vi självklart delar på allt. Då tjänar jag fortfarande mest.

      Är väl till viss del geografiskt obunden konsultande, men måste också träffa fysiska personer. Nu är jag online 24/7, så det är inte extremt bra, men passar min nuvarande situation med att vilja vara hemma mer, ha tid och vara sjuk, ringa&träffa sjukvården, finnas tillgänglig på tel för läkare som aldrig ringer, läsa på om endooperationer utomlands, allt sånt. Enda jobb som fungerar riktigt bra nu, trots maten&en del resor..

      Radera
    4. @MrsD: "Det är nån psykologisk grej för mig. " Underbart mans-spreadigt! Själv har jag väninnor som på riktigt ser till att alltid ligga lite under mannens lön "för husfridens skull". Modärnt fölk.

      Radera
    5. Hihi, ja det är nog lite så. Fast det klagas inte på här hemma. Jätteskönt.

      Radera
  9. Tror det behöver skapas färdiga livsstils-paket som svenneban kan välja bland, kanske öppnar upp för lite nya tankar och ideer vad som gör en lycklig.

    Netflix vs Bokläsning?
    Krogrunda vs skogspromenad?
    Cykla vs åka vrålåk?
    Storstadsmiljö med kö:er vs medelstorstad med cykelavstånd?
    Äta ut vs laga mat från grunden?
    Spendera vs sparande?
    Inlåst vs frihet?
    Hotell vs tält?
    Charter vs Swemester?
    Nyköpta kläder vs Tradera?
    Köpa nytt vs laga?

    Listan kan göras lång. För de som placerar sig på vänstersidan och är lyckliga - grattis, ni behöver inte reflektera ytterligare utan fortsätt på den inslagna banan.

    För de som lämnat vänstern för högern (jag) och insett vad som inbringar lycka och meningsfullt, grattis till mig och alla andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra tänkt:) Blir hälsosammare med.

      Netflix vs Bokläsning? = använder kompis netflix
      Krogrunda vs skogspromenad? = aldrig numera om det inte är via jobbet mao betalt. Gärna skogspromenad med hunden.
      Cykla vs åka vrålåk? =sålt bilen, ska rusta upp min cykel
      Storstadsmiljö med kö:er vs medelstorstad med cykelavstånd? `=kanske på sikt
      Äta ut vs laga mat från grunden?=äter så mycket hemma jag kan
      Spendera vs sparande?= spara mycket
      Inlåst vs frihet?= jobbar mest hemifrån, mest pga sjukdom men ändå..
      Hotell vs tält? =fixar inte tältet men tänker vandrarhem sommar på cykelsemester alt dagsturer
      Charter vs Swemester? = inte sugen alls för närvarande på utland
      Nyköpta kläder vs Tradera? = köper fortfarande affären, men rätt sällan..
      Köpa nytt vs laga? = använder fortfarande tjänster, av slöhet lagar jag helst om det går..

      Radera
    2. @Bagarn: Jag blev först förvirrad när du pratade om vänster och höger, trodde du blev politisk. Har du försökt varumärkesskydda "Swemester"? Om inte - gör't. "Bagarn's Swemester 2019-2020 - ladda ner pdf-katalog här".

      Radera
  10. Nej, inkomstskillnaderna här i landet beror inte på lönespridning, utan snarare på skillnader i kapitalinkomster.

    "lönespridningen ökade en del under 1980 och 1990 talen (från extremt sammanpressade nivåer) men sedan slutet på 1990-talet har inte lönespridningen i Sverige ökat. Den uppgång som syns i Gini koefficienten (från runt 0.25 till 0.32) och i andra inkomstspridningsmått har helt enkelt inte med ökad lönespridning att göra."

    https://ekonomistas.se/2019/03/22/nej-det-ar-fortfarande-inte-lonespridning-som-okat-inkomstskillnaderna-i-sverige/

    "Kapitalinkomsternas roll i ekonomin har ökat. Detta ökar de disponibla inkomstskillnaderna, dels för att dessa beskattas lägre, dels och framför allt för att dessa inkomster är mycket mer koncentrerade till toppen av fördelningen än andra inkomster. Kapitalinkomsternas påverkan är tydligare och större om man räknar in kapitalvinsterna men drivs inte bara av dessa."

    https://kvartal.se/artiklar/vad-har-hant-med-inkomstfordelningen/




    SvaraRadera
    Svar
    1. Själv mycket förtjust i kvartal. Go länk!

      Radera
    2. Tack Sturugglan för klargörande. Min vän söder om söder får nu vatten på sin kvarn om de onda kapitalisterna vi alla slavar för (medan han själv skatteplanerar för sin enskilda firma). Önskar nu att min prenumeration av Sans tar slut så att jag får gå på Kvartal (Sans blir lite tjötig efter bara ett par-tre nummer på temat fosterdiagnostisk etik).

      Radera
    3. Kvartal får du kostnadsfritt. Bara att registera sig för nyhetsbrevet så missar du inget. Man kan stödja dem med en slant också, men det är inget tvång. Du kanske vill skänka något längre fram och se det som en prenumerationsavgift, men läsa kan du börja med direkt. /Eva

      Radera
  11. Tror också våra löner är hyfsat representativa men lite + för vår ålder vad man får ut i Sthlm. Tänker också man måste inte skaffa barn, resa utomlands 2-3 ggr per år, fira alla dessa bemärkelsedagar med presenter+mat ute, ha massa vänner som vill ses ute och äta jämnt, renovera allt tipp topp. Sen kan det förstås bli svårare på den sociala biten om man blir en komplicerad outsider, men det är ett val man kan göra om man vill spara pengar. Vänner kan man alltid träffa nya nån gång i framtiden, eller så kan man försöka umgås under billigare former som picknick, promenader, hemma hos varann&knytis, träning utan mat efter, filmkväll och sånt. Eller så gör man jobbet eller ett av sina jobb till en hobby och får vänner därigenom.

    Tycker alla alltid vill ses ute och äta. Är grymt trött på det. Speciellt som jag får ont av all mat&alkohol. Äter rätt lite numera. Även hemma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Sen kan det förstås bli svårare på den sociala biten om man blir en komplicerad outsider," Man kan ju försöka bli en okomplicerad outsider. Det är åtminstone min ambition, oklart om jag lyckas. Lösningen är ofta att jag ber folk att komma till oss och då bjuder på oerhört banala saker för att a) jag är frugal weirdo b) barn äter bara okomplicerade saker i färgskalan brun-gul-beige c) ta udden ur umgängespretentionerna. Igår kom Marknadsförar-L hit med tre barn och en halv falukorv och jag stekte på lite potatisbullar varefter vi låg i sofforna och pratade om Titanic. Kanske ingenting man gör med helt nya bekantskaper men min erfarenhet är att folk i regel håller sig med samma bekantskapskrets decennier i rad. Har man mot förmodan så gamla vänner som tittar snett på en på grund av för oglammigt umgänge tror jag att det är bäst för alla inblandade att man roterar. Det är oerhört underskattat att umgås i soffläge, nästan som terapi.

      Radera
  12. Det har ganska länge nu talats om att skiljelinjen går mellan dem som har ett arbete och dem som inte har det. Inte i första hand mellan de arbetande alltså.

    Enligt ett synsätt betjänar välfärden numera främst dem som arbetar och betalar mycket skatt. Främst kanske för att de kostar systemet mer pengar i form av högre ersättningsnivåer, men även för de avdrag man får göra för att leva medelklassliv. Det är antagligen den kostnad man får räkna med om man ska kunna fortsätta att sälja in välfärden som generell i dessa egennyttiga tidevarv. De andra får plocka smulorna från den rikes bord så att säga.

    Ett annat synsätt är att det är mängden arbetslösa, sjuka och ej sysselsatta invandrare som nöter på välfärdsystemet. Många av dessa ingår dock inte ens i systemet, medan vissa av dem tillhör de som officiellt arbetar men som för tillfället är sjuka. Man får inte sjukpenning så lätt om man inte har ett arbete. Då blir man istället arbetslös, antingen med ersättning från lägsta nivå från allmän A-kassa utifrån vissa kriterier baserat på tidigare arbete. Om de inte uppfylls hänvisas man till socialtjänsten. Även förstås när lägsta ersättningsnivån, på runt 3000 kr per månad före högre skatteavdrag än normalarbetarens, inte räcker att föda en ens som gratis inneboende. Bara grupperna sjuka, arbetslösa, invandrare och för all del även äldre är i sig så otydliga benämningar och innehåller en mängd olika livsförutsättningar. Således ingår de i välfärden eller inte, på helt olika sätt.

    Men spara borde nog de flesta kunna i alla fall, även om jag inte skulle förvänta mig det av den som långvarigt lever på socialbidrag. Även om den kan tyckas rätt så generöst tilltagen av en naturligt sparsam person.

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Eva jag köper ditt resonmang och jag kommer heller aldrig att hävda att alla as in 100% av populassen kan bli ekonomiskt fria eller ens spara 5% av lönen för det kommer att finnas folk i de grupper du nämner ovan fram till den dag vi inför medborgarlön (hehe). Det jag primärt vänder mig mot i detta inlägg är att man inte kan föra en diskussion kring sparande utan att default dra in extremsidan. TV-sofforna har ju noll problem att sitta och tipsa om vinnyheter utan att varje gång disclaima "Ja, så har vi ju en rätt stor del av befolkningen som på grund av missbrukshistorik inte KAN dricka vin så vi kanske ska tänka på att det här inlägget är lite PROVOCERANDE för dem att se på och vi bör lägga åtminstone 30% av inslagstiden på att visa alkoholfria alternativ" alternativt bjuda in folk att tala om resetips sommaren 2019 med disclaimern "Nu har ju inte alla råd att åka utomlands på semstern så vi ska också länka till en tråd om att bo på STF vandrarhem i Sverige samt bästa Trangia-köksrecepten för nästa säsong." Eller gör jag orimliga jämförelser? Att kröka, resa, konsumera fast fashion är en okontroversiell förutsättning för liv, men släpp in en person som talar om sparande och att köpa sig frihet och det blir genast problematiserat. Jag får liksom känslan av att den som förespråkar sparsamheten ska förväntas försvara sin uppmaning, till skillnad från folk som uppmanar till konsumtion.

      Radera
    2. @FruEB: Word! Sparsamhet är så provocerande och kontroversiellt.

      Magnus

      Radera
  13. 1/ nej
    2/ bananen äter ute eftersom McDonald's et al räknas som restaurang

    SvaraRadera
  14. Min avkomma driver företag och har både anställda här mindre ort och i Stockholm området han sa att det skiljer ca 6000-8000kr i månadslön från vår ort här vad han är tvungen att betala för att få likvärdig arbetskraft. Han ser skillnad på att personal från vårt område är mycket bredare i sin kompetens och bättre på att lösa problem. Även har de lättare att kommunicera med olika åldersgrupper. Mycket mer mogna.
    Om man tar de kvinnor som arbetar inom handel och Undersköterska så är det låga löner plus att det är väldigt ovanligt att få en heltid. Väldigt många är ju pendlare på mindre orter och bensin och bilen tar bort mycket av inkomster direkt plus att det är lägre löner på orten. Jag uppfattar som att du är i en liten bubbla vad det gäller löner. Men jag hävdar att alla kan spar alltid någon kr. Något jag alltid försök få barnen att göra och rekommendera dom tidigt att investera i eget boende.Vilket båda gjort och har redan haft bra värde ökning på. Att förhandla/pruta är ett sätt att få mer för pengarna. Om du visste vad de skämdes ibland, (men även make)nu är det en av grunden i min avkommas bolag att förhandla och se över priser/kvalité. Det känns lite småroligt idag. Jag är uppvuxen på en gård, pappa hade även en anställning , med mamma arbetade hemma och hade med oss barn. När vi blev stor tog anställning inom omsorgen för att kom ut.Jag är uppvuxen med att man inte kunde bränna alla pengar för då hade man ju inget att så/sätta till nästa år. Sen var vi ju otroligt självförsörjande vad det gällde mat. När jag tänker på det var det som att få utdelning på aktier, när vi skickade iväg djur på slakt. Hämtade ägg , tog upp potatis,avverkade skog. Plocka bär, svamp.Kunskaper inom sömnad fanns också i familjen. De var ju som entreprenörer och otroligt kunniga på olika områden. Trots att de inte hade gått många år i skolan. På landet var det ofta auktioner , loppis. Så handla second hand var naturligt. Det blev långt får sluta där.

    SvaraRadera
  15. Konstig fråga. I Sverige är inkomstskillnaderna så låga att jag ofta funderar på huruvida det ens är lönt att utbilda sig och anstränga sig, vid sidan av den intellektuella stimulansen/nöjet det ger.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
  16. Svårt att lyckas med några större inkomstskillnader med det skattesystem vi har.
    Vid viss nivå är det ju inte längre lönt att få löneförhöjning.

    Får väl glädjas åt att skatten kommer tillbaka till familjen i form av sjukersättning till frun.

    Svenne banan moffar både gärna stor kebabmacka på morgonfikat följt av restauranglunch alternativt stor hamburgerpåse från valfri hamburgeria till lunch. Hämtat direkt från verkligheten på jobbet.
    Och vad man sen väljer att spendera matpengarna på under sin fritid vågar jag inte ens tänka på.

    (Sen vi dessutom tillägga gnället på att man aldrig går ner i vikt.. men det är en helt annan diskussion)

    SvaraRadera
  17. Hörde nu imorse på ekonomiekot om en rapport från OECD om att i Sverige ökar klyftorna och att de med lägre inkomst blivit fler i förhållande till övriga länder. Tycker det märks. Tror nog att vi som skriver härinne är ganska priviligierade, även om alla inte tjänar väldigt mycket så är de flesta välutbildade och medvetna. Alla är inte det. Alla tjänar inte runt 30000, definitivt inte. Och visst, alla borde kunna spara osv, men har man ingen utbildning så är det inte säkert att man tänker så. Utbildning är grejen, inte inkomst skulle jag säga.

    SvaraRadera
  18. Min väninna som har industriekonom examen (högskola) och jobbar 80 procent har definitivt inga 30 000 i månaden innan skatt! Det finns många lågavlönade som bara tjänar runt 20 000 i månaden - innan skatt!

    SvaraRadera